Jag har svårt att frammana bilden av mig själv som hysteriskt städande och gardinbytande... jag vet att jag har varit sådan, men tack och lov har det gått över! Nu städar jag bara när det är absolut oundvikligt, egentligen hoppas jag att J-O ska upptäcka vilken trevlig sysselsättning städning är; ) Att det skulle inträffa är lika troligt som att helvetet fryser till is, tyvärr!
Jag var till Ikea på måndag, och J-O skulle städa här hemma, han städade visst, men källaren ingick inte i städa hemma tydligen, så nu har jag gjort det.
Jag var över till grannen som älskar att städa, och är duktig på det, och försökte uppbåda lite inspiration. Det lyckades... nästan. Hennes 6 åriga dotter känner som jag att städning är det tråkigaste som finns och när jag skulle gå upplevde vi en stund av samhörighet när vi uttryckte vår avsky för städning!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar