Kickis smyckemakeri: En kall dag på barrikaderna...

27 april 2008

En kall dag på barrikaderna...

UNIFEM hade nöjet att ha Maj-Britt Theorin på besök för ett par vackor sedan, vi manifestera mot kärnkraft och kärnvapen på gågatan. Jag blir livrädd när jag tänker på all lobbyverksamhet som pågår för utökande av kärnkraften!! Detta otyg är INTE lösningen på klimatfrågan. Man kan inte byta ett ohållbart system mot ett annat, lika ohållbart, och långt mycket farligare än lobbyisterna vill få oss att tro!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Favoritdikt av Kristina Lugn.

Du ska få ett panoramafönster i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet och Mozart ska skriva musiken.
Du ska få ett hem som älskar dig.
Du ska få sinne för humor.
Och Strindbergs samlade verk.
Och alla mina barnbarn.
Min present till dig är att du ska tala många språk och tåla allslags väderlek.
Du ska få god markkontakt och svindlande takhöjd med stuckaturer.
Du ska få ett liv som förlåter dig allt.
Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.
Mitt underhållsbidrag till dig är att du aldrig någonsin kommer att sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.
Och ett gott omdöme.
Den du litar på släpper inte din hand.
Min julklapp till dig är att om du faller ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig.
Ett vänligt leende ska gå genom hela din resa.
En frisedel ska jag sända från min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting alls av mig.
Men du ska få alla pengarna.

Vikten av att skapa

Att ta till vara min kreativitet är livsviktigt för mig! Efter gymnasiet utbildade jag mig till lärare och jobbade som det under några år. Jobbet var roligt och stimulerande men jag kunde inte begränsa mig. Jag jobbade till slut nästan dygnet runt, det fanns alltid barn som behövde mer, arbetssätt som skulle undersökas/utvecklas böcker att rätta... Det tog aldrig slut, men det gjorde jag.
Det slutade med en sjukskrivning som räckte i drygt 5 år... allt berodde inte på jobbet, vi har alla saker i ryggsäcken, vissa mer än andra, och är den för tung så faller man.
Jag hade turen att ha en förstående man, som alltid fanns vid min sida när jag behövde honom, men han insåg samtidigt att jag behövde egen tid. Jag sov inte alls i början av min sjukskrivning, och befann mig som i en dimma. Min enda vila fick jag när jag målade. Jag målade i akvarell, på papper när jag hade det hemma, men gamla tapetrullar fick duga för det mesta. På något sätt fick jag vila i mitt skapande, tiden stod stilla och jag mådde bättre.
Skapandet utvidgades till andra tekniker, jag tovade i ull , målade och ritade. Jag hade massor som skulle ut ur systemet.
Tillsammans med mina samtal med en terapeut, kan man säga att skapandet hjälpte mig att läka.
Denna erfarenhet är dyrköpta men värdefulla! Nu lever jag i ett annat tempo, jag har ett roligt och stimulerande jobb som jag inte behöver ta med mig hem. Jag har aldrig dåligt samvete för det jag inte hunnit med på jobbet, var sak har sin tid och min tid med familjen är viktig.
Banala floskler om vad man ångrar med sitt liv när man ligger för döden stämmer nog, man ångrar inte att man var för lite på jobbet, utan det man kommer att ångra är att man inte hann vara med sina nära och kära och njuta av livet!
Så jag vill leva ett liv som tillåter mig att uttrycka mig kreativt, att jag har ro i kroppen att vara närvarande i nuet och omge mig med människor jag älskar.

Kickis smyckemakeri

Bloggarkiv

Om mig

Musik

Tips på spännande sidor!

27 april 2008

En kall dag på barrikaderna...

Inga kommentarer:

Favoritdikt av Kristina Lugn.

Me myself and I

Vikten av att skapa

Favoriter att läsa...